Skvaderns historia – Mer än ett djur:

Med inspiration från broder Bengt-Olov Horn kommer här ett försök att på ett så korrekt sätt som möjligt återge Skvaderns ursprung och historia. Det vi alla vet är att Skvadern bildades hösten 1950 i KFUM-huset vid Fyrisån. Försök gjordes dock redan året innan då det bildades en interimsstyrelse, men det försöket misslyckades. Däremot får vi uttrycka vår stora glädje till initiativtagaren Kjell Sundberg och lokalhållaren Kurt ”Knubben” Johansson för vår existens. Utan större tvekan är Skvadern, skapad av konservator Rudolf Granberg, den symbol som starkast förknippas med Medelpad. Dess härkomst går att spåra ända till antikens dagar i Petronii verk Satyricon där två studenter blev bjudna på middag av en rik uppkomling i samhället. Där bjöds de på diverse rätter men en av dem var en hare försedd med vingar, för att efterlikna Pegasus. Vissa vill göra gällande att detta låg till grund för Granberg då han skapade Skvadern. Andra vill göra gällande att det är en jakthistoria från slutet av 1800-talet, där jägarna skröt för varandra om vem som skjutit det märkligaste djuret, som inspirerat skapelsen Skvadern.

Under de tidiga åren genomförde Skvadern en konstutställning som vid sidan av Sundsvalls Tidning och Uppsala Nya Tidning gav eko i de rikstäckande tidningarna och satte Skvadern på Sverigekartan. Skvadern, under ledning av Skyddspatron Knubben, samlade storstilade konstverk från Medelpad och under de 7 dagar den genomfördes besöktes utställningen av inte mindre än 800 personer. Det fick enligt Knubben anses som ett gott resultat även om det varit svårt att driva in pengar till kulturspridandet. Ett uttryck som uttalades var att det var ”som att predika i öknen”. I och med detta visade det sig att den unga föreningen skulle överleva de första svåra åren och leva kvar länge inom Norrlands nation. Andra kulturella evenemang som genomförts i Skvaderns regi är en visafton med Visans vänner från Sundsvall och en konsert med den världsberömda operasångerskan Hjördis Schymberg (från Alnö).

Skvaderns SPEL

Skvaderns verksamhet kan delas upp två delar, dels yttre manifestationer liknande de ovan som alla kan bevista, dels privata sammankomster som är till för bröderna i föreningen. Det intressanta är att brädgården är äldre än vad Spelen är i hänseende till namn. Fram till 1957 benämndes styrelsen just styrelsen och hade de traditionella styrelseposterna ordförande, sekreterare etc. Visserligen finns det alternativa namn på styrelseposterna redan på det första protokollet från 15 december 1950 men dopet, som inspirerades av sågverkstiden, skedde alltså först 7 år senare. Namnet Skvaderspel uppkom 1962 efter en tävling bland bröderna, innan dess kallades det för skvadermöte. På senare år har det även tagits beslut på att Spel alltid ska skrivas med stort S för att markera vikten av dess innebörd.

Ett SkvaderSpel består av tre faser. Det börjar med förhandlingar efter det att det har hållits en tyst minut för konservator Granberg, Skvaderns skapare. Av tradition brukar det uppstå livliga och ibland heta debatter om olika ting som inte alltid kan härröras till föredragningslistan. Ett kännetecken är vältaligheten och hövligheten. Alla anföranden inleds med ”Patron, bröder Skvadrar, ärade gäster” för att visa vördnad gentemot Patron, ordförande. Det kan ibland vara svårt att styra Spelet då det är många bröder som vill tala och framföra just sin synpunkt i frågan som kan variera mellan allt från kallelseförfarandet till salthalten på jordnötterna. Det enda som kan avbryta förhandlingarna är behovspauserna som det brukar yrkas på av de törstande bröderna.

För att Patron skall kunna upprätthålla ordningen finns reprimander som kan tilldelas samtliga bröder, utom Patron som är immun, om någon på något sätt har missbehagat de övriga närvarande bröderna. Skulle det uppstå stora meningsskiljaktigheter kan Spelet tillsätta en kommitté för att lösa frågan. Då kommittéerna blivit många under åren finns det numera en kommittébok för att hålla ordning på dem. Värt att poängtera är att kommittéerna inte har kommit fram till några svar under de 55 år Skvadern har existerat men arbetar oförtrutet vidare.

När förhandlingarna efter 3-4 timmars ivrigt orerande avslutas är det dags för fas två, middagen. Med känsliga smaklökar har den skapats nästintill perfektion av Barkborren och Pinnpojken (de två matansvariga). En stämning av andakt brukar sprida sig i lokalen då Barkborren, ackompanjerad av Pinnpojken och eventuella nya skvadrar, bär in de väldoftande faten. Då maten presenterats inleds alltid middagen med att bröderna sjunger ”Var Skvader” och därefter är stämningen på topp. De hårda duster som, under stor vältalighet, kan ha utSpelats under förhandlingarna är som bortblåsta då väl middagen börjat. Middagen präglas av en avslappnad stämning där gästerna tas om hand av de äldre bröderna som visar och berättar om de traditioner som finns inom föreningen, allt för att gästerna ska känna sig så välkomna som möjligt.

Under slutfasen, fas tre, då middagen avslutats ges bröderna tillfälle att träffa de övriga föreningarna på nationen som ofta har sina tillställningar samtidigt i andra lokaler. Då alla äntrar lokalen från olika håll brukar slutfasen präglas av glad och livlig stämning där bröderna eventuellt får möjlighet att inbjuda någon trevlig dam till årets höjdpunkt, Skvader Dam.

SKvaderDam

Skvader Dam är som nirvana för varje finsmakare. Menyn präglas av havet och tillgodoser smaklökarnas behov in i minsta detalj. Själva gasken genomförs i traditionell Skvadriansk stil, det vill säga att damerna möts av Basen som överlämnar en röd ros åt damerna och samtliga gäster blir personligt välkomnade av Patron. Ett uppskattat inslag på senare år har varit strumpbyxorna som placerats på damtoaletten. Skvader Dam är ofta de nya brödernas första kontakt med den äldre generationen som brukar gästa tillställningen frekvent. Ibland håller en äldre broder ett tal och berättar anekdoter från svunna tider. Om någon yngre broder ses le beror det nog inte på att han hört historien förut utan på att skvaderandan är densamma idag och tankegångarna kan lätt kännas igen.

Det finns mycket mer att berätta om Skvadern men det bästa sättet är att uppleva det osagda. Med dessa ord avslutar jag denna historieberättelse om Skvadern.

Hälsningar,
Fredrik Sahlberg, Patron em.