(21)
BcooXC , [url=http://iapnubjymtyy.com/]iapnubjymtyy[/url], [link=http://rlbayqmwgunm.com/]rlbayqmwgunm[/link], http://cllkmzkaijxp.com/
F37yei , [url=http://lpnhcuqsqusn.com/]lpnhcuqsqusn[/url], [link=http://mvnakjtqmqjl.com/]mvnakjtqmqjl[/link], http://inkgywcdpswk.com/
Wow, that's a really clever way of thinknig about it!
All of my qeustoins settled-thanks!
Vem är denne mystiske Patron em.? Har inte Patron alltid varit Patron?
Då samtliga poster i Skvaderns styrelse ännu tycks vara otillsatta vill jag härmed förorda Mig själv till posterna Rådman, Bas, Drefvkarl samt Samlare, och då jag för tillfället inte kan se någon som helst annan kompetens att tillgå i Skvadern ser jag intet anledning att något val eller liknande förrättas och föreslår att jag tillsätts per omgående.
Hell Patron!
Patron em.
Bröder!
Jag sitter för närvarande och skriver hemtentamen i ämnet ekonomisk historia. Jag ämnar nedan presentera mitt svar på en av frågorna så att bröderna kan lära sig något om ekonomisk såväl som skvaderns historia.
Uppgiften lyder: "3. Du är sedan fem år tillbaka CSR-chef på ett stort svenskt företag med rötter i bruksekonomin och har nu blivit inbjuden att hålla en presentation på en internationell konferens om CSR (Företags sociala ansvar, min anm.). Eftersom du är historieintresserad och tycker att CSR ibland uppfattas som ett nytt fenomen väljer du att prata om ditt företags roll i samhället sedan brukstiden och fram tills idag. För dina utländska kollegor underlättar du genom att sätta ditt företag i relation till den internationella utvecklingen och CSR-debatten. (2-4 sidor)"
Det svar jag ämnar lämna in lyder:
===================================
Skvaderbrukets CSR-arbete: En massa ansvar
Skvaderbrukets anrika historia sträcker sig tillbaka till 1800-talets början. Bruket grundades av den tyske affärsmannen von Knubb som efter framgångsrikt företagande i faderlandet förflyttade sina förehavanden för att förvärva flertalet fabriker i framtidsstaden Sundsvall. På denna tid fanns ingen allmän skolgång, inget socialförsäkringssystem eller offentlig sjukvård. Arbetarna var helt utlämnade åt sitt öde. Von Knubb, som gärna såg sig själv som ett filantropiskt föredöme, förstod att om inte han tillsåg att de grundläggande behoven tillgodosågs, skulle framtidsstaden snart vara tömd på arbetare. Han grundlade därmed skolan Skvaderns arbetarfabrik som än idag finns kvar under annat namn och i annan regi. Von Knubb tillsåg även att arbetarna hölls friska genom att bruket tillhandahöll en egen livmedikus samt införde en särskild post för ransoneringen av brännvin, denne kallades samlare, men tyvärr har ordets etymologiska betydelse fallit i glömska. När de anställda var för gamla för att arbeta fick de som visat särskild arbetsflit leva sina dagar i obesvärad elegans på äldreboendet Alumnus. Konceptet var en succé och spred sig raskt i Sverige och övriga Europa. Genom
Allt eftersom tiden gick blev systemet kritiserat, det ansågs av kritiker att Patron i praktiken blev en feodalherre som skodde sig på folkets bekostnad. De sociala reformer som genomfördes under senare 1800- och tidigt 1900-tal var emellertid uppskattade av dåvarande patronerna Öfvengrehn respektive Soederhaltz. Delvis därför att det stärkte utbildningsnivån på orten och avlastade Brukets redan ansträngda ekonomi, men framför allt på grund av Skvaderns och Patrons filantropiska tradition. Under halvseklet före och efter sekelskiftet skedde stora tekniska förändringar. Dessa var kostsamma för Skvaderns sargade ekonomi. Patronen emeritus Sáhmélzén hade bosatt sig på äldreboendet Emeritus och förbrukade de ätliga resurser som fanns att tillgå. För att använda dåvarande ekonomiskt ansvarige drevkarlen, Jidderloew d.y:s ord, rådde det vargatider, vilket visades med det numera klassiska Jidderloewska diagrammet.
Till råga på allt präglades 1920- och 30-talen av bittra fejder med fackföreningar som likt älgflugor tycktes vilja suga ut allt av värde ur alla företag. På Skvaderns initiativ bjöds därför till Förhandlingsspel, vilket utmynnade i det som kom att kallas Saltsjöbadsavtalet. Genom detta undvek Sverige det som drabbade bl a Storbritannien, där fackföreningarnas girighet till slut blev deras undergång. Än idag saknar facken där något större stöd och förlitar sig till bristfällig arbetsskyddslagstiftning. Den svenska modellen baseras istället på ömsesidigt samarbete mellan arbetsgivare och arbetare till allas gagn.
I början av 1950-talet kom begreppet CSR i ropet; i samband med att en ny ekonomi reste sig ur stoftet från den gamla växte också en ny syn på företags ansvar fram. På 1960- och 1970-talen drog en ordentlig debatt om CSR:s vara eller inte vara igång. Begreppet CSR var något odefinierat vid denna tidpunkt men innebar i vart fall att gå utöver vad lag och rätt kräver vad gäller etiska hänsynstaganden. Milton Friedman, den berömde ekonomen, var motståndare till all sådan flumverksamhet och menade att företag skall ägna sig åt affärer, inte hålla på med välgörenhet. Inspirerad av ekonomer utbildade av Skvadern resonerade han ungefär: ”Tjänar man på barnarbete skall man väl använda barnarbete? Ett företag bidrar till samhället genom att betala skatt och skapa tillväxt. Någon annan verksamhet är främmande för själva idén med företag.” Andra ekonomer menade att CSR kunde skapa värde för företaget, antingen genom att kunder valde med hjärtat, eller genom att CSR var ett egenvärde för ägarna. Någon sorts abstrakt värde som inte kan mätas i pengar. Värden som arbetarsäkerhet blev modeord och mycket av Skvaderns CSR-arbete riktades mot att skapa anställda som kunde vara trygga både på och med jobbet.
Den allmänna opinionen gick åt ökat ansvar och i takt med en ökat internationaliserad handel började U-länder och intresseorganisationer i väst på 60 och 70-talen kräva att transnationella företag tog sitt ansvar för sin utländska verksamhet. Skvadern låg som vanligt långt före och hade redan 1946 tagit fram en intern Code of Conduct som användes som grund för den sk ”Havanna-stadgan” som tyvärr aldrig antogs officiellt. Hemma i Sverige och dess mittpunkt Sundsvall hade folkhemmet växt fram och i princip utraderat behovet av arbetarrelaterad CSR på hemmaplan. Arbets- och anställningsskydd växte fram i lag och var alltså enligt den gängse definitionen inte längre CSR.
Idag är CSR allmänt accepterat som värdeskapande. Både internt och externt CSR-arbete, och reaktivt såväl som proaktivt. Det råder en allmän bild av att kunder gör aktiva konsumtionsval och att valet faller på den produkt som är mest försvarbar ur ett etiskt synsätt. Ledorden är hållbar utveckling och omfattar hela företagets produktionskedja, man tänker sig att konsumenternas val sker enligt guilt by association och att ett företag som har en leverantör som har en underleverantör som även levererar till Exxon, kommer en bojkott av Exxon drabba även det egna företaget.
Trots att inga studier visar på en tydlig korrelation mellan företags CSR-arbete och ökad vinst, är det den allmänt rådande bilden hos företagare. Kanske fungerar detta som en självuppfyllande profetia; i takt med att fler företag lägger stora resurser på CSR, blir det mer normaliserat. Går det långt kan det innebära att konsumenter, eller särskilt media med hippietidskrifter som Norrlands Varjehanda i spetsen, likställer avsaknaden av altruistisk CSR som välgörenhet, med sådant som bruket av barn- och tvångsarbete. Det vill säga att altruistisk välgörenhet blir lika viktig som intern, verksamhetskopplad CSR. För att förekomma dylika skandaler i framtiden har nuvarande Patron Rojbährz beslutat att donera kopiösa summor till olika NGO:s vars verksamhetsområde stämmer överens med Brukets värdegrund. Den främste mottagaren av donationer är Skvaderns Hembygdsförening, en politiskt och religiöst obunden sammanslutning som verkar för att främja intresset för hembygden.
Skvadern har en lång historia av socialt ansvarstagande och har i mångt och mycket varit en föregångare på området. Långt innan begreppet fanns i den ekonomiska litteraturen drev vi skolor och ålderdomshem. Nu blickar vi mot framtiden och det är med tillförsikt som vi ser solen gå upp över Alnö!
Ge oss bilder från jubileumet!!
Bröder!
Då NätSpelet ännu går på sparlåga tar jag tillfället i akt att föra Prickarens misslyckande på tal med detsamma samtidigt som jag, paradoxalt nog, bidrar till en för Prickaren något förbättrad utgångspunkt inför det i den fysiska världen nästkommande Spel. Eftersom att mitt inlägg ökar antalet inlägg med hela 50 % (!) kan man utan tvivel konstatera att Prickaren otvetydigt har misslyckats med sitt uppdrag. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra af detta är att Prickaren inte har delgifvit Bröderna den information de behöver för att kunna delta i NätSpelet. I värsta fall har han helt enkelt försummat sin plikt.
Det är en skam att det af Patron uppfunna NätSpelet, i sig en briljant idé avhängigt en hisnande förmåga till abstrakt tänkande för sin uppkomst, har gifvits så låg prioritet av Prickaren. Då jag inte är en man som förhastar mig, föreslår jag att Prickaren får en sista chans innan vi låter läkemedelsbranschen testa gifter på honom, alternativt säljer honom som korvstoppning.
Länge leve Patron!
Nitaren Blomqfvist
Bästa Bröder,
Jag är, precis som vår upplyste Patron nyss underströk, ansvarig för hemsidan på det så kallade "internettet". Det är just därför jag med mycket stor glädje (och viss lättnad) kan konstatera att hemsidan uppdaterats, fått en rejäl ansiktslyftning och berikats med NätSpelsfuntionen.
Då många av bröderna, liksom undertecknad, känner en sund aversion mot "arbete", är delegering liksom outsourcing välbekanta begrepp. Eftersom det inte står att finna någonstans i stadgarna att Prickaren personligen måste utföra arbetet med hemsidan, utan bara ansvarar för den, slår jag mig förnöjt för magen och ser med stor tillförsikt fram till hösten första Spel.
Hell Patron!
Prickaren Arvid Puranen
Bröder!
Länge har den nya hemsidan saknat en väsentlig ingrediens, ja en hel dimension. Nämligen förekomsten av NätSpel. Det är med stor glädje jag härmed öppnar NätSpelet som är tillgängligt för alla bröder som vill fortsätta att visa uppskattning till sina jämlikar. Kanske kan vi börja med att utreda hur vi ska straffa Prickaren som, enligt brädgårdsbeskrivningen, är ansvarig för informationsspridning även via internettet och således för hemsidan.
Broderliga hälsningar,
Patron Henrik Söderholtz
